Det är vecka 23+5, och mage nummer två ser ut att växa fint. Anna har tyvärr haft foglossning en stund, men eftersom det bara är ett barn den här gången så borde det gå lite bättre.
Nämen?
Jag som trodde att bebisar kom från bebisägg i Falun eller kom med storken……..
Grattis på ettårsdagen, Freja och Idun!
Det låter lite orimligt, men det är faktiskt sant. Barnen har hunnit fylla ett år nu, och dom lär sig nya saker i rasande takt. Vi har haft fullt upp med att färdigställa saker som deras kläder för vikingaveckan hos Österhus Vänner, där dom denna dag har döpts på vikingavis. Nu när vi har semester så kan det kanske bli lite bättre uppdatering på den här sidan, och förhoppningvis en massa bilder på småtrollen också!
-
- Freja
-
- Idun
Repen för Arnljot 2012 pågår för fullt!
Vi har varit minst sagt upptagna den senaste tiden… Det har varit massor att göra inför årets uppsättning av Arnljot, särskilt när både jag och Anna ska stå på scenen med talroller i år… Kämpigt, men extremt roligt! Här är en bild får en av Annas första minuter på scenen.
Linsgryta, eller som barnen kallar det: äckel
Det absolut äckligaste som barnen någonsin har ätit var något som Sempers barnmatalkemister kallade för Skärgårdsgryta med lax. Freja åt extremt lite under protest, och Idun nästan kräktes av den första skeden. Riktigt äckligt, med andra ord.
Idag lyckades vi tyvärr med att göra något jätteäckligt själva: en linsgryta, vars recept vi hittade i Andra mosboken. Varken jag eller Anna är särskilt förtjusta i gröna linser, mest eftersom vi inte är helt jäkla dumma i huvudet. Barnen tyckte uppenbarligen exakt samma sak: dom spottade, fräste, viftade och stretade emot för att slippa äta det hemska som pappa kokat ihop.
Jag förstår dom helt och hållet, det var inte särskilt spännande mat. Det blev komposten direkt, och ytterligare en maträtt som vi aldrig mer ska ge barnen.
Och för alla intresserade: det såg inte ett dugg mindre aptitligt ut efter att ha hamnat i komposter. Hemska maträtt.
Socialdemokraterna i kris – igen!
Efter strax under tio månader vid rodret så har Håkan Juholt avgått som partiledare för Socialdemokraterna. På det personliga planet tycker jag givetvis synd om mannen. Tyvärr så var det oundvikligt efter en lång serie fadäser. Anledningen är enkel: partiet – och Juholt – följde inte dom råd jag gav dom.
För 14 månader sedan skrev jag En långhårig dåres analys av valnederlaget från (s). Jag gav dom tre väldigt enkla råd:
Far med sanningen. Visst är väl Internet fantastiskt? Om en partiledare gör ett påstående i en debatt, så hittar man nästan genast någon som kontrollerat om siffror eller påståenden stämmer. Under sommaren klagades det på att Alliansen svikit sina väljare genom att lova orimliga saker under valrörelsen, och sedan inte genomföra dem. Resultatet var något helt annat: av 131 vallöften så var bara åtta brutna. Jag inte minnas någon gång som en regering faktiskt genomfört så mycket av det man lovat.
Sluta gnälla. Det fungerar inte att gå till val på att enbart tjata om hur dåliga motståndarna är. Ändå verkade det länge vara Rödgrönas plan. Under de sista dagarna innan valet började man äntligen att presentera vad man faktiskt ville göra och hur det skulle gå till. Alldeles för sent, som det visade sig.
Var konsekvent. Alliansen hade som ett vallöfte att ge arbetare mer pengar i plånboken. Varje skattesänkning som genomfördes möttes av svidande kritik från vänsterblocket, ivrigt anförda av Socialdemokraterna. Det talades om allt från ekonomiskt oansvarig politik till nedmontering av välfärdssamhället. Vid detta års val var plötsligt dessa skattesänkningar något man inte alls hade några planer på att ta tillbaka. Tvärtom, den främsta valfrågan var sänkt skatt till pensionärer!
Man har misslyckats fatalt på samtliga punkter. Istället för att visa upp en enhetlig politik där väljarna får ett tydligt besked av vad som erbjuds, får man istället höra en rad olika saker som ligger i konflikt med varandra.
Just nu så har jag kokat ihop alla mina tidigare råd till en enda punkt: bete er inte som idioter! Ska det verkligen vara så jävla svårt att enas om en politik, berätta hur den ska genomföras och diskutera den utan att kasta skit på motståndarna? Förklara vad vi får om vi röstar på er. Försök inte att behaga alla människor i världen genom att först lägga en moderat-inspirerad politik, bara för att några timmar senare ändra er och införa saker som vänsterfalangen i partiet kräver. Välj en linje – och håll fast vid den.
Jag hoppas verkligen att jag slipper skriva mer irriterade artiklar om det här partiet nu. Ärligt talat så vet jag inte hur jag ska kunna förenkla mina råd till något ännu enklare. Klarar ni inte av att reda ut det här, så blir nästa rekommendation att upplösa partiet och portförbjuda samtliga människor i partistyrelsen från allt framtida politiskt arbete.
Läsvärt: DN:s Peter Wolodarski.
Tänder och puré
Efter enahanda gnisslande i några veckor från systrarna Bäckman har de nu två väl synliga små tänder var som de glatt flinande visar flera gånger om dagen. Idun har dessutom börjat visa sina färdigheter i att rulla åt höger och vänster från mage till rygg, det är möjligt att Freja kan om hon vill men i sådana fall så vill hon inte. Puré har de i allafall börjat äta de små liven och där märks en klar skillnad; Idun tycker att det mesta är vansinnigt gott, Freja däremot visar verkligen om hon tycker någonting är äckligt, fick hon bestämma så skulle alla puré bestå av frukt, majs eller vara havregröt. När man serverar annan mat så ser man verkligen hur hon skeptiskt tar en tugga och sen tittar på en som: “är du dum i huvudet, tror du verkligen att jag tänker äta det här?”. Där får man för att man försöker vara en snäll mamma och laga mat åt sina döttrar ur barnmatsboken “Andra mosboken” som jag o Jens fick i julklapp, ska väl vara glad att en bebis gillar min matlagning i allafall, ja och Freja gillar den ju också så länge det är gröt eller majs.
Surdegsförsök 4
Nu börjar det att likna något här… Detta är det senaste experimentet.
Smakmässigt var det riktigt, riktigt jäkla gott. Nästa mål är att upprepa det här, men ett attraktivare utseende och ett mer välgräddat inre. Kommer nog att försöka använda mig av en stektermometer för att hålla reda på det, istället för att förlita mig på tid.
Surdegsförsök nummer tre: jajamensan!
Jag har funderat ganska länge på att försöka mig på att baka eget bröd med surdeg, men aldrig riktigt kommit till skott. Nu har jag äntligen satt igång med det. Tydligen är det inte bara till att röra ihop lite olika saker och grädda skiten, det krävs lite mer tankar än så.
Mitt första experiment lyckades svämma över i sin burk, men när man väl gjorde ett brödbak så gav låg eller ingen jäskraft. Brödet blev bara platt och tråkigt, men smaken var det definitivt inget fel på.
Försök nummer två gjorde jag lite annorlunda. Jag fick tipset att ställa in surburken i ugnen med bara lampan på, så skulle det bli en behaglig temperatur och lätt att övervaka. Efter en halv dag där visade det sig bli på tok för varmt för min stackars surdeg, som helt gav upp alla försök till jäsning. Bara till att skrota, alltså.
Tredje försöket ställde jag på en behaglig plats och övervakade den noga efter den första dagen. Äntligen såg det ut att bli något. Med ovana händer formade jag två limpor, som efter jäsning och gräddning faktiskt såg riktigt smaskiga ut. Vad tycker ni?
Årets sista dag- och vilket år det har varit!
Ifjol vid den här tiden hade jag redan börjat bli ganska rund, följdaktligen hade jag inte min gamla sjuksköterseuniform från 1950-talet då jag jobbade förra julen. Landstingets jultallrik som personalen som jobbar julafton och julaftonsnatten brukar bjudas på, faktiskt samma innehåll som patienterna får smakade värre än vanligt. Vad jag minns är att jag mådde kroniskt illa, den fina julmat som Jens tillagat efter konstens alla regler ville jag inte ha utan pillade i mig kalvsylta, blåbärsoppa och skorpor. Rätt så enahanda diet måste jag säga. Alldeles innan jul hade vi fått reda på att vi skulle ha barn, KANSKE tvillingar eftersom det syntes två gulesäckar på ultraljudet. I mellandagarna fick vi det bekräftat då jag drabbades av grymma smärtor i magen och skickades på ett extra ultraljud och där såg vi dem, våra tvillingar som då fick arbetsnamnet grodungarna eftersom de såg ut som grodyngel typ. Mina magsmärtor visade sig bero på ett mindre nagelbråck som tur var vilket släppte efter några dagar. Nyårsafton vill jag också minnas att Jens hade ansträngt sig för att göra något gott som jag antagligen inte heller åt så mycket av. Sen följde månader av illamående, foglossning, halsbränna och konstant klåda och en mage som bara växte. Så här ett år senare sitter jag och Jens med två fina alltmer sociala döttrar och har gått ifrån att varit två ganska obekymrade människor till att vara föräldrar som köper blöjor, tvättlappar och barnmat. Gott nytt allihop, jag ser fram emot det nya året med glädje!